Kunskapsstyrning

Under 2018 ska landsting och regioner starta ett nationellt gemensamt system för kunskapsstyrning. Det är en samverkan för en mer kunskapsbaserad, jämlik och resurseffektiv vård. Systemet ska göra att den bästa möjliga kunskapen alltid finns tillgänglig och används vid varje patientmöte.

Vad är kunskapsstyrning?
Kunskapsstyrning handlar om att utveckla, sprida och använda den bästa tillgängliga kunskapen. Kunskapsstyrning är styrning och ledning som baseras på information om hälso-och sjukvårdens innehåll, kvalitet och resultat. Kunskapsstyrning innehåller kunskapsstöd men också uppföljningar och analys som evidensbaserad verksamhetsutveckling, ledarskap och prioriteringar. Den bästa kunskapen, kunskapsstödet, ska alltid finnas tillgänglig och användas vid varje patientmöte.

För att nå dit behövs tillit, professionell delaktighet, samskapande patienter och en bra infrastruktur.
Framgången räknas i liv och jämlik hälsa.

Arbetet med systemet, som ska göra det enklare att samordna kunskapsstöden, är ett samarbete mellan landets landsting och regioner med stöd av Sveriges kommuner och landsting, SKL, och i samverkan med stat, patient- och professionsföreningar. Nationella Kvalitetsregister ska fortsätta utvecklas under 2018 och vara en del i systemet för kunskapsstyrning.

I systemet för kunskapsstöd ingår förutom kunskapsstöd

  • stöd till uppföljning och analys för verksamhetsutveckling
  • stöd till ledarskapet
  • stöd för öppna prioriteringar

Nationella kvalitetsregister

Varför behövs ett nytt system för kunskapsstyrning?
Idag används kvalitetsregistren för lite i verksamheternas förbättringsarbete. Nationella kvalitetsregister och hela dess organisation ligger för mycket utanför det ordinarie hälso- och sjukvårdssystemet.
Organisationen som finns idag är även för komplex och tung och tekniken som används är inte kostnadseffektiv.

Vad ska landsting och regioner göra?
Landsting och regioner ska arbeta för att bygga upp det nationella systemet. Det handlar om att arbeta utifrån den gemensamma visionen och att långsiktigt säkra en regional och lokal kunskapsorganisation. Landsting och region har regionala resurser. Det handlar om värdskap för programområden, ordförandeskap, processledare och experter i de grupper som står listade under ”Hur fungerar kunskapsstyrning”.

Hur fungerar kunskapsstyrning?
Kunskapsstöd tas fram inom viktiga områden och de ska utformas så att de är lätta att använda i mötet med patient och närstående.

  • Det kommer att finnas ett 20-tal nationella programområden, NPO. De är gemensamma för alla landsting och regioner. Där finns experter för respektive område.
  • För att hjälpa NPO finns nationella arbetsgrupper, NAG, för olika områden och vid behov för specifika frågor.
  • Regionala programområden, RPO, tar emot, anpassar och använder den kunskap som tas fram och säkrar att den når hela vägen till patientmötet. I sitt uppdrag ska de också se över vilka kunskapsluckor som finns regionalt och lokalt.
  • För att se till att kunskapsstyrningen blir ett stöd för huvudmännen och vården arbetar styrgrupp för kunskapsstyrning i samverkan. Till sin hjälp har de en beredningsgrupp, NSK-Regiongrupp.
Regional information om nationella programområden
Nationella programområden SKL
Regionala programområden SKL
Regional presentation om landstings och regioners system för kunskapsstyrning (PowerPoint, öppnas i nytt fönster, kommer inom kort.)

Styrgrupp och beredningsgrupp SKL

Hur ska kunskapen tas om hand?
För att kunskapen ska spridas används en modell med tre nivåer där alla samarbetar. Information och kunskap ska gå åt båda hållen.

  • Mikro – vårdteam. Där patienten och vårdgivaren möts. Vårdteam, stödsystem och verksamhetschefer på mikronivå ska ha tillgång till och använda bästa möjliga kunskap. Arbete ska vara fokuserat på patienternas behov och erfarenheter ska spridas vidare i systemet.
  • Meso – landsting och region. Landsting och regioner med hälso- och sjukvårdsledning, sjukvårdsregioner och samarbete med kommuner. Här ska vårdgivare få hjälp att använda den bästa kunskapen och utveckla och förbättra verksamheter på mikronivå. 
  • Makro – nationell nivå. Landsting och regioner i samverkan, SKL och staten På denna nivå ligger fokus på att underlätta samverkan mellan huvudmännen och med myndigheter. Bland annat så att det blir enklare att ta fram användbara kunskapsstöd och följa upp kvalitet och resultat.