Målsättning och syfte Projektets syfte är att studera endometriecellernas programmerade celldöd, apoptos, och proliferation under olika hormonella omständigheter. Den första delen avser att studera fertila kvinnornas endometrium under hormonernas fall före menstruation. Ökning av förståelsen över menstruationsmekanismen och möjligheterna att påverka den med hormonerna kan förbättra behandlingen av blödningsrubbningar, ett problem med stora socioekonomiska konsekvenser för kvinnor. Andra delen består av en studie om progesteronets effekter på endometriecancer. Progesteron kontinuerligt i höga doser har ju använts som behandling mot metastaserad endometriecancer. Studien är planerad så att man kan studera cellernas proliferationsaktivitet och apoptos både före och under progesteronbehandling samt efter utsättning av behandlingen (parallell situation till tiden före menstruation då apoptotisk celldöd har påvisats i normalt endometrium). Tredje delen har avsikt att studera lågdosestrogents effekter på den postmenopausala kvinnans endometrium. Ovesterin (lågdosestrogen utan progesterontillägg) är den vanligaste medicinen inom gynekologi i öppen vård t.ex. i Västernorrland. Ändå saknar vi kunskap om dess proliferativa effekter som kan vara påtagliga hos äldre kvinnor. Metod Endometriebiopsierna tas med Pipelle instrument. Histopatologiska preparat färgas även med immunohistokemiska metoder (IH teknik) för bedömning av proliferationsaktivitet, apoptos och hormonreceptorerna. Resultat och betydelse Vi har bevisat förekomsten av apoptos i fertila kvinnornas endometrium 2 dagar före och framför allt under menstruation. Detta innebär att celldöden i endometriet sker med 2 olika mekanismer; 1. Med apoptotisk celldöd som i körtelcellerna förefaller vara hormonberoende och 2. med nekros som sker efter de vaskulära katastrofer som är kända under menstruation. Avsaknad av apoptos kan leda till cancerutveckling. Cykliska behandlingar kan därför vara att föredra framför långa kontinuerliga behandlingar. Frågan borde vidare studeras i kliniska undersökningar. I preliminära resultat angående cancermaterial ser vi inte ngn skillnad i proliferation eller apoptos före progesteronbehandlingen, under den, eller efter utsättandet av behandlingen. Det här skulle tala mot traditionen att behandla metastaserad endometriecancer med gestagenhormoner. Slutsatserna angående den här studien är mycket preliminära eftersom statistisk bearbetning fortfarande pågår. Dokumentation och rapportering Första artikeln ang. Apoptos före och under menstruation kommer att publiceras i Journal of Clinical Endocrinology and Metabolism under våren -99. På konferensen, Forskning i Norr -98, har projektet presenterats i form av föredrag.
Målsättning och syfte Syfte var att klarlägga hur kvinnor som återkallas och får s k falskt positiva besked i samband med mammografiscreening drabbas, om särskilda riskgrupper för svåra eller långvariga psykologiska reaktioner kunde identifieras och om särskilda åtgärder för att lindra oron hos dessa kvinnor kunde tänkas bli aktuella. Metod Prospektiv design inom vilken 252 kvinnor som återkallades för mer ingående utredning efter screeningmammografi fick besvara en enkät om hur de upplevt de psykologiska konsekvenserna under den gånga veckan. Vi använde ett engelskspråkigt formulär (PCQ=psychological consequencies questionnaire) som översattes till svenska och som validerades gentemot ett svenskt, vedertaget formulär (SCL-90) i en pilotundersökning av 200 kvinnor före starten av huvudstudien. Enkäten besvarades vid två tillfällen, dels direkt efter det att slutbesked från mammografin givits samt därefter ytterligare en gång ca sex månader senare. Som jämförelsegrupp hade vi ca 1 000 slumpvis utvalda kvinnor som hade normala fynd vid bröstcancerscreeningen under samma tidsperiod, vilka svarade samma enkät vid två tillfällen på samma sätt som den återkallade gruppen. Studien genomfördes inom mammografiverksamheten i Västerbottens och Västernorrlands län 1995 – 1997. Resultat och betydelse Av de 252 kvinnorna besvarade 235 båda enkäterna (93,3%). I kontrollgruppen var svarsfrekvensen 89,3%. Sex månader efter det att kvinnorna genomgått screeningundersökning visade det sig att de återkallade kvinnorna, de s k falsktpositiva, fortfarande rapporterade en signifikant högre orosnivå än de som fick besked om normalt fynd direkt (p<0.001). Den starkaste prediktorn var orosnivån som rapporterades i den första enkäten, ju större oro vid den första mätningen, desto större risk för kvarstående oro sex månader senare. Andra prediktorer för bestående oro hos kvinnorna var låg utbildningsnivå, boende i tätbebyggda hyreshusområden samt ett eller inget barn. Det framkom också att änkor klarade av den psykologiska belastningen bättre än andra kvinnor. Undersökningen antyder att det finns en definierbar grupp kvinnor som löper risk att få långdragna psykologiska följder bland dem som får ett falskt positivt besked i samband med bröstcancerscreeningen. Gruppen kan i viss mån identifieras redan i samband med att återkallelsen sker och det slutliga beskedet lämnas, och man kan alltså ge dessa kvinnor kompletterande information och erbjuda psykologiskt stöd i den mån det efterfrågas eller bedöms behövligt. Dokumentation och rapportering Projektet har redovisats vid seminariemiddag hösten 1997, arrangerad av Onkologiskt Centrum och Institutionen för folkhälsovetenskap vid Umeå universitet. Forskningsseminarier kring projektet har hållits både vid Institutionen för allmänmedicin i Umeå och vid FoU-Centrum vid Mitthögskolan i Sundsvall under 1997 och 1998. Resultaten från projektet presenterades i föredragsform vid ESPOs (European Society for Psycho-social Oncology) europakonferens i Stockholm 15-17 juni 1998, och det finns med som abstract i dokumentationen från konferensen. Vid den regionala FoU-konferensen i Sundsvall i november 1998 fanns ej möjlighet att delta med föredrag, men projektet redovisades i abstract. Ett manus har i mars –99 antagits för publikation i tidskriften Journal of Medical Screening, BMJ Publishing Group.
Målsättning och syfte Syftet med studien är att ur ett genusperspektiv få ökad kunskap om och förståelse för den psykosociala skolmiljöns inverkan på flickors och pojkars hälsa. De övergripande frågeställningarna är 1) Kan skolelever användas som informanter om sin hälsa? 2) Vilken betydelse har psykosociala förhållanden såsom krav, kontroll och kamratrelationer i skolmiljön för flickors och pojkars hälsa? 3) Vilka strategier använder flickor och pojkar för att må bra i skolan? 4) Kan ett jämställdhetsprojekt påverka skolelevers hälsa? Metod Studien är en treårig prospektiv kohortstudie som påbörjades höstterminen 1994. För en kvantitativ analys har elever (264 flickor och 274) pojkar valts från årskurs tre och årskurs sex höstterminen 1994. Dessa svarade på frågeformulär 1994 och 1997. För en kvalitativ analys har alla elever i två klasser i vardera årskullen valts ut till en intervjugrupp. Tematiskt strukturerade bandade fokusgruppsintervjuer genomfördes en gång per läsår med intervjugruppen. Resultat och betydelse Den första delstudien påvisade att hög grad av inflytande i kombination med låga krav var förenat med bäst hälsosituation vad gällde kroppsliga symptom, stress, trötthet och självförtroende. I en multipel regressionsanalysis var problem i relation till klasskamrater den vanligaste psykosociala faktorn relaterad till ohälsa. Den psykosociala skolmiljön har samband med elevers hälsa även sedan hänsyn tagits till social bakgrund. Den andra delstudien visade ett sambanden mellan självförtroende och somatisk/psykisk ohälsa bland flickor och pojkar. Flickor hade sämre självförtroende och mer negativ kroppsuppfattning jämfört med pojkar. Självförtroende visade generellt samband med såväl somatisk som psykisk ohälsa, även sedan hänsyn tagits till social bakgrund, socialt stöd samt upplevd ålder. En kvalitativ delstudie analyserade flickornas och pojkarnas strategier för ökat inflytande i klassrumssituationen och därmed förbättrad hälsa. Flickorna ökade sitt inflytande genom att göra motstånd och skapa sociala nätverk, men minskade det genom att vara ansvarstagande och dra sig undan. Pojkarna använde härskarstrategier såsom trakasserier och utagerande beteende för att behålla sin dominans. Den fjärde delstudien visar bland annat att flickorna försämrar sin hälsa under treårsperioden. Sammanfattningsvis kan det konstateras att resultaten utgör ett viktigt bidrag till kunskapen om arbetsmiljörelaterade orsaker till ohälsa bland skolelever samt till könsskillnader i ohälsa. Resultaten kan användas i det hälsofrämjande arbetet i skolor, där det är viktigt att fokusera elevers möjlighet till inflytande, hanterbara krav, goda kamratrelationer samt betydelsen av maktobalans inom elevgruppen. Dokumentation och rapportering Projektet är del i en sammanläggningsavhandling som beräknas vara klar i slutet av år 2000. Projektet har redovisats i artiklar (en accepterad, en inskickad för bedömning, en under revision, samt två under bearbetning), två populärvetenskapliga forskningsrapporter till eleverna i studien, samt vid tre internationella konferenser. En delstudie presenterades också på konferensen Forskning i Norr, 10-11 november 1998 i Sundsvall.
Forskningsprojektet är ett pågående samarbete med institutionerna för Klinisk Vetenskap (enheten för Obstetrik & Gynekologi), Folkhälsa och Klinisk Medicin (enheten för Epidemiologi), Klinisk Kemi, samt Omvårdnadsvetenskap, tillsammans med Kvinnoklinikerna vid Norrlands Universitetssjukhus, Skellefteå Lasarett och Sundsvalls Sjukhus. Projektet erhåller dessutom stöd från Medicinska Forskningsrådet sedan 1998, samt från Medicinska Fakulteten med projektbidrag, och från 1999 Vårdalstiftelsen med halvtidstjänst inom perinatal omvårdnad. Projektet är pågående. Huvudman för projektet värkrubbningar är Ulf Högberg, professor vid institutionen och handledare inom projektet är även universitetslektor Berit Lundman och professorerna Torbjörn Bäckström och Stefan Marklund. Forskarstuderande under projekttiden har varit Susanne Gustafsson, specialistläkare vid Kvinnokliniken i Skellefteå, medverkat har även överläkaren med dr Lars Berglund, KK, Sundsvalls Sjukhus. Medverkat har även dåvarande doktoranden Marie-Louise Lekås Berg varit samt nyantagna doktoranden Astrid Nystedt, barnmorska vid Sollefteå Lasarett. Målsättning och syfte Värksvaghet är ett olöst kliniskt problem inom modern obstetrik som drabbar 3-8% av barnaföderskorna. Förlångsammad förlossning medför ökad risk för komplikationer för modern och barnet, och kan innebära svårigheter med mor-barn anknytningen varför problemområdets folkhälsobetydelse kan bedömas vara stor. Forskningsprojektets syfte är att söka svar på problemet förlångsammad förlossning, orsaker, upplevelser, möjligheter till tidig diagnos och behandling, hälsokonsekvenser för modern och barnet. Metod Experimentella-, kliniska- och folkhälsovetenskapliga forskningsmetoder har använts. Projektet har innefattat provtagning i samband med kejsarsnitt (45 st) och livmoderborttagande (11 st) operationer i Skellefteå och Sundsvall och analys vid institutionen för Klinisk Kemi vid, samt provtagning i samband med kejsarsnitt i Umeå (48 st) och prövning i av livmodermuskelns förmåga till sammandragning vid olika läkemedel och hormoner av betydelse för förlångsammad förlossning respektive för tidig förlossning. Projektet har också innefattat betydande klinisk och epidemiologisk forskning med journalgenomgång, datorbearbetning av av födelseregister i Västerbotten. Kvalitativa forskningsmetoder har använts vid intervjuer av kvinnor med förlångsammad förlossning. Resultat och betydelse Projektet är ett flerårigt projekt där flera spår ännu återstår, och delar ännu är obearbetade. Hittills uppkomna resultat kan sammanfattas: Förlångsammad förlossning har en familjär förekomst. Döttrar, vars mödrar haft värkrubbning, löper själva en ökad risk att drabbas av värkrubbning vid sina egna förlossningar. Om mödrarna dessutom genomgick en instrumentell vaginal förlossning eller kejsarsnitt, ökade risken ytterligare för döttrarna att drabbas av samma problem (Lekås-Berg 1998). Hög födelsevikt och stort huvudomfång hos barnet bidrar till förlångsammad förlossning och ökad risk för sugklocka eller kejsarsnitt. Stort barn har samband med 1/5 av förekomsten av förlångsammad förlossning hos förstföderskor (Högberg 2000). Två pilotstudier visar att rökning och kort utbildning har samband med kortvarig amning. Stort barn och förlångsammad förlossning tenderade att ha samband med kortvarig amning (Lekås Berg). En pilotstudie har genomförts med intervjuer om kvinnors upplevelse av förlångsammad förlossning som beskriver upplevelserna av långsam förlossning i ett antal identifierade teman som sammanvävdes. Upplevelsen av förlossningsförloppet skildrades som en kamp mot tiden "En evighet utan slut". Kampen när den födande kraften är otillräcklig, uttrycktes i starka "Känslor av kraftlöshet och hopplöshet". När den födande kraften var för svag blev förlossningen en "Kroppslig och psykisk utmattning när inte behandling hjälpte". De oförväntade förlossningssättet och komplikationerna som inträffade gjorde att känslan "Att bli mamma blev övermäktig" (Nystedt, 2000). Proverna som tagits vid vid operationer i Skellefteå och Sundsvall är färdiganalyserade, och den statistiska bearbetningen har påbörjats. De muskelexperimentella studierna avseende kväveoxid ämnesomsättning, farmaka och hormoner har utförts framgångsrikt och kan ha betydelsefulla kliniska implikationer, och resultaten bearbetas för närvarande av Susanne Gustafsson. Dokumentation och rapportering Lekås Berg ML, Högberg U, Stenlund H, Winkvist A. Familial occurrence of dystocia. Am J Obst Gyn 1998;179:177-121. Mogren I, Högberg U, Stenlund H. Recurrence occurrence of prolonged pregnancy. Int J Epidemiology 1999;28:253-257. Högberg U, Lekås Berg M-L. Prolonged labour attributed to Large Fetus. Gynecol Obstet Invest 2000;49:160-164. Nystedt A, Högberg U, Wikman M, Lundman B. Förlångsammad förlossning – en kvalitativ studie av kvinnors upplevelser. Vård i Norden 200;55:22-26. Sörensen L, Bäckström T, Högberg U, Gustafsson S. Nitroglycerin and sexhormone interactions in human term myometrial muscle tissue. Submitted. Lekås Berg ML, Fridén H, Högberg U. Predictive factors of labour - a multivariate analysis. In preparation. Lekås Berg ML, Högberg U. The influence of adverse labour on subsequent duration of breast feeding and the prevalence of breast infections. In manuscript.
Målsättning och syfte Målet med studien är att kartlägga nuvarande hälsotillstånd och psykosocial situation hos 76 kvinnor som påbörjade behandling för anorexia nervosa enl DSM-III, 1980-85 vid barn och ungdomspsykiatrin i de fyra norrlandslänen Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten. Syftet är att genom upprepade intervjuer kunna beskriva anorexiasjukdomens förlopp och prognos i ett långsiktigt perspektiv. Ett ytterligare syfte är också att undersöka vilka faktorer kvinnorna själva anser påverkat sjukdomsförlopp och tillfrisknande. Metod Metoden är en uppföljningsintervju med 76 kvinnor som påbörjade BUP-behandling under åren 1980 -1985 och som intervjuades 1991 med jämförbara metoder. Intervjun innehåller frågor om fysisk och psykisk hälsa, mat och motion, vård och behandling, familj, utbildning, arbete, fritid, tankar om orsaker till sjukdomen, tillfrisknande samt råd till andra. Förutom intervju används även självskattningsformulären EDI, SCL-90 samt frågor om kvinnoattityder enl. Samät-projektet. GAF-bedömning enl DSM-IV görs efter intervjun. Resultat och betydelse Mycket arbete har lagts ned på att göra bortfallet så litet som möjligt. Detta har tagit tid vilket också medfört svårigheter att göra slutlig databearbetning. F n saknas svar från 8 personer. I denna redovisning redovisas delresultat från Västernorrland och Jämtland. Resultaten visar att ingen dött sedan förra intervjun och att ätstörningssymtomen minskat. Vid jämförelse av de olika måtten blir resultatet signifikant bättre på 5% nivån på både SCL-90, EDI, GAF och Body mass index. Tillfrisknandet har dock inte varit problemfritt utan ofta långdraget och krävande och ibland har andra symtom tillkommit som tex ångest och tvångsymtom. Vid långdragna tillstånd har den traditionella sjukvården i regel varit otillräcklig. Bl a betonas bristen på möjligheter till individuell psykoterapi. Som tänkbara orsaker till sjukdomen anger de flesta höga egna krav, dålig självkänsla, rådande kvinnoideal samt familjeproblematik. Studien har redan haft en stor betydelse då den tillfört kunskap som kunnat användas i det praktiska arbetet med ätstörningar på de olika barn och ungdomspsykiatriska kliniker där författarna är och varit verksamma. Dokumentation och rapportering Första delen av studien finns presenterad i ett examensarbete vid Umeå Universitet vid Institutionen för psykoterapi 1991. Den har också presenterats vid psykosomatisk forskningskonferens i Ghent 1994 samt på läkarstämman i Stockholm 1994. En artikel finns i Fokus på familjen nr 2 1995, sid 99-112. En utförligare beskrivning av denna del finns också i Hägglöf, B. & Nilsson, K. m fl. A follow-up study of anorexia nervosa i children and adolescents in northern Sweden in Richter, J. m fl (eds.) The Development of psychiatry and its complexity, Bilateral Symposium Rostock/Germany-Umeå/Sweden and "VI. Rostocker Psychiatrietage" 1998. Den senare delen av projektet är beskriven i tidskriften Spets nr 2 1998 samt i Y-nytt nr 4 1998. Vid konferensen forskning i Norr i Sundsvall 981110 gjordes en muntlig redovisning av projektet. Arbete med skrivande av två stycken artiklar pågår. Den ena artikeln kommer att innehålla basdata med bakgrundsfaktorer och jämförelser över tid av de olika mätningarna. Den andra artikeln kommer att innehålla tankar och beskrivningar av orsaker och tillfrisknande utifrån ett salutogent perspektiv. Dessa artiklar beräknas vara klara under hösten 2000.
De projekt som har stötts handlar om könssteroiders effekt i CNS och framför allt på humör och humörförändringar relaterade till hormonbehandling. Studierna som direkt stötts av Visare Norr har rört postmenopausal östrogen- och gestagenbehandling. Postmenopausal östrogenbehandling har visat sig ge många positiva följder. Framför allt så är det en effektiv behandling mot värmevallningar och svettningar i klimakteriet. Den har visat sig vara profylaktisk mot urkalkning av skelettet och vara en mycket effektiv sådan hos kvinnor. Det finns också tecken på att man kan fördröja utveckling av demenssjukdom och Alzheimer's sjukdom med hjälp av postmenopausal östrogenbehandling. Dessutom finns tecken till att hjärt- och kärlsjukdomar kan motverkas och förebyggas med postmenopausal östrogenbehandling. Även positiva lokala effekter på hållfastheten av vävnaden i underlivet samt motverkan av urinvägsinfektioner är andra positiva effekter. Emellertid så vet man att östrogenbehandling enbart leder till en ökad frekvens av livmoderslemhinnecancer i mycket hög frekvens. Detta kan emellertid helt motverkas genom att man samtidigt också ger en progestin som skyddar livmoderslemhinnan mot cancerutvecklingen. Därför ger man idag enbart östrogen plus progestin som postmenopausal hormonbehandling. Emellertid har man upptäckt att progestinet ger en hel del bieffekter och framför allt så finns det tecken på att man får negativ humörpåverkan av dessa steroider. De studier som ingår i det projekt som Visare Norr stöder går ut på att kartlägga dessa negativa biverkningar samt att bättre förstå under vilka situationer som dessa framkallas och om det är någon viss patientkategori som reagerar på progestagenet. Resultaten visar att dessa biverkningar är en ganska viktig orsak till att kvinnor slutar med östrogen-/progestagenbehandling. I själva verket den viktigaste orsaken till avbrott av behandling. I studierna så ser man ett mycket klart samband mellan tillsatsen av gestagen och uppträdandet av humörpåverkan och humörpåverkan försvinner ganska snart efter det att gestagenet utsatts ifrån behandlingen. Man ser också att kvinnor som under sitt fertila liv haft premenstruella besvär tycks reagera mer med negativa humörpåverkningar än kvinnor utan sådana besvär. Vi har också kunnat fastställa att olika typer av progestagen ger olika mycket svårighetsgrad där Medroxiprogesteronacetat tycks vara något mindre provocerande än Noretisteronacetat. Vi har också testat olika doser av framför allt Medroxiprogesteronacetat och denna studie gav ett mycket överraskande resultat då det i själva verket visar sig att patienterna mår bättre på en högre dos Medroxiprogesteronacetat än en lägre dos. Detta var mycket överraskande och kommer att ha stor betydelse för hur man ska lägga upp den framtida postmenopausala behandlingen. Vi har också ett stort antal publikationer i närliggande ämnesområden där vi har studerat mer noggrant och även i djurförsök försökt att klarlägga vilka av progesteronets olika metaboliter som är aktiva i hjärnan och på vilket sätt dem påverkar de olika transmittorsystemen, framför allt GABA-systemet och serotoninsystemet. Dessa studier har dock stötts ifrån andra håll än Visare Norr anslaget och anges här enbart för Samverkansnämndens kännedom. Publikationer gjorda med direkt stöd från Visare Norr Torbjörn Bäckström, Inger Björn, Karin Strandberg-Nöjd. Björn I, Bäckström T. Compliance to estrogen and progestins in treatment
of peri and postmenopausal women. The significance of negative side effects.
Maturitas 32 (1999) 77-86.
Publikationer gjorda 1997-2001 i ämnesområdet där Visare Norr stödet
varit en delfinansiering.
Projektet innefattade tre delar: A. Kvalitetssäkring och utvärdering av
ny metod att med ultraljud bedöma livmoderhalsens öppningsgrad för att
tidigt kunna upptäcka hotande förtidsbörd; B. Studie av dödligheten av de
för tidigt födda i Norra Sjukvårdsregionen, och karakteristika för mammor
med förtidsbörd; C. Prövning av ny behandlingsmetod (nitroglycerin) vid
hotande förtidsbörd. Delprojekt A Syfte Att utvärdera tillförlitligheten i perineal ultraljudsundersökning av livmoderhalsen Metod Två ultraljudsutbildade barnmorskor undersökte livmoderhalsen med perinealt ultraljud hos 15 kvinnor i graviditetsvecka 15-16. Dag 1 undersökte barnmorskorna samma patient vid skilda tillfällen, och detta uppepades dag 2. Överenstämmelsen i mätvärden av cervix jämfördes sedan statistiskt mellan samma undersökare och mellan undersökarna. Resultat och konklusion: Studien visar att perinealt ultraljud är en metod som är tillförlitlig vid upprepade undersökningar för samma undersökare och även när man jämför undersökningsresultat mellan olika undersökare. Metoden har flera fördelar gentemot sedan tidigare etablerad vaginal ultraljudsundersökning, som mindre integritetsintrång för patienten, samt möjlighet att utföra undersökningen även vid pågående eller hotande blödning samt vid för tidig vattenavgång. Resultatet har presenterats vid Visare Norr FoU stämma i Sundsvall, samt färdigställts som artikel som inskickats till vetenskaplig tidskrift. Referens Högberg U, Larsson N, Stenlund H. Perineal ultrasound of cervix during pregnancy - a reliability study. Submitted.
Syfte Vilka är de extremt underburna i jämförelse med övriga underburna, riskfaktorer och komplikationer? Är den obstetriska omhändertagande nivån optimal för de extremt underburna? Vad är överlevnaden? Metod Populationsbaserad studie i Norra Sjukvårdsregionen 1991-96 av samtliga födda och registrerade i Medicinska Födelseregistret (66,646). Maternella och perinatala riskfaktorer för födda v 22-27 & v 28-31 jäm-fördes med födda v 36-36. Resultat 5,2% var födda v 32-36, 0,6% v 28-31, och 0,3% v 22-27. Inga särskilda socio-demografiska faktorer karakteriserade mödrarna till de extremt underburna, men graviditeterna komplicerades i högre grad av för tidig vattenavgång, blödning [ RR 4,93 (95% CL 2,29-10,59)] samt kombinationen av för tidig vattenavgång och blödning [ RR 7,80 (95% CL 3,43-17,72] , men färre hade enbart diagnosen för tidigt värkarbete, i jämförelse med underburna v 32-36. De extremt underburna var oftare tvillingar, tillväxthämmade, missbildade och drabbades mer av sepsis och andningsstörning. 73% (146) av barnen v 22-27 föddes på tertiär nivå, en andel som ökade under observationstiden. Ettårsöverlevnaden var signifi-kant bättre v 22-27 om perinatal vård ägde rum på tertiär nivå. Regionalt var risken att dö innan ett års ålder högre vid vaginal förlossning högre jämfört med abdominell förlossning v 23-27. På tertiär nivå förelåg ingen signifikant ökad risk för neonatal död vid vaginal förlossning v 23-25 [ RR 1,20 (95% CL 0,34-4,18] . Konklusion Graviditetskomplikationer är vanligare vid extrem underburenhet, barnen
är oftare sjuka innan födelsen, jämfört med den stora gruppen underburna.
De extremt underburnas överlevnad hör nära samman med perinatal vårdnivå. Referens Holmgren P-Å, Högberg U. The very preterm infant – a population study.
Acta Obstet Gynecol 2001;80:525-31. Delprojekt C Syfte Syftet var att utröna om nitroglycerin i kombination med gängse behandling med terbutalin är effektivare än enbart terbutalin vid hotande förtidsbörd. Patienter och Metod: Designen var randomiserad dubbelblind där experimentgruppen erhöll nitroglycerin-plåster 10 mg/ 24 tim i två dygn och kontrollgruppen erhöll placebo plåster. Bägge grupperna fick terbutalin (maximalt 25m g /min i 8timmar). Randomisering utfördes i block om fyra behandlingskuvert till respektive sjukhus med märkning och läkemedelsförsörjning genom sjukhusapoteket vid Norrlands Universitets Sjukhus. Studien inleddes med att en regional styrgrupp med representanter för samtliga deltagande kvinnokliniker i regionen utarbetade ett gemensamt vårdprogram för behandling av hotande förtidsbörd. Urvalet för studien utgjordes av mödrar med klinisk indikation för terbutalin intravenöst på grund hotande förtidsbörd vid graviditetslängd: <34 fulla veckor. sedan patienterna givits 0,25 mg terbutalin subcutant utan effekt. Exklusionkriterier var: diagnosticerad vattenavgång, misstänkt ablatio placentae, klinisk misstanke på amnionit, uttalad anemi, allvarlig livshotande sjukdom, svårare hjärtsjukdom, cerebrovaskulär sjukdom, förhöjt intrakraniellt tryck, allvarlig lungsjukdom, okontrollerad thyreodeasjukdom, anamnestisk överkänslighet för terbutalin, känd hypokalemi, behandling med antiinflammatoriska medel, NSAID senaste dygnet. Patienter för studien rekryterades vid kvinnoklinikerna i sjukvårdsdistrikten Sundsvall, Sollefteå, Örnsköldsvik, Östersund, Lycksele, Umeå, Skellefteå, Piteå, Boden/Luleå , Gällivare och Falun. Rekrytering pågick: under tiden 1/9 1998-31/12 2000, rekrytering i Falun pågick endast under år 2000. Resultat Under studieperioden rekryterades 40 patienter, varav 19 patienter ingick i experimentgruppen (E). 21 patienter ingick i placebogruppen (P). Rekryteringen under åren 1998, 1999, 2000 var sålunda 9, 20, 11 patienter respektive. För hela studieperioden var det en kvinna per 440 barnaföderskor som ingick i studien. Var 9:e kvinna som födde barn innan graviditetsvecka <34 som rekryterades till studien. Fortlöpande granskning av potentiella patienter för studien under 1998/99 studien visade att endast ett fåtal missades att rekrytera, och endast enstaka tillfrågade avböjde medverkan. Dock minskade rekryteringstakten påtagligt under sista studieåret. 1998 ingick var 5:e kvinnan som födde barn innan v 34 i studien, för år 2000 var 13:e kvinna. Fördelningen av rekryterade per sjukhus var sålunda: Sundsvall – 8; Örnsköldsvik – 1; Östersund: 5; Umeå – 7; Lycksele – 5; Skellefteå – 4; Boden – 7; Piteå – 2; Sollefteå – 0; Falun – 1. Inga statistiskt säkerställda skillnader förelåg i biverkningar mellan experiment- och placebogrupp: huvudvärk – 8/4 ; hjärtklappning – 5/6; kräkningar, illamående – 1/2; blodtrycksfall – 0/1. Behandlingen avbröts på grund av biverkningar för fyra patienter, två i vardera behandlings- och placebogruppen. Av patienterna som fullföljde studien, 17 i experimentgruppen (E) och 19 i placebogruppen (P), var det 1 (E) respektive 2 patienter (P) som födde barn inom ett dygn efter insatt behandling, 1 (E) respektive 4 (P) som födde barn inom två dygn efter insatt behandling, 6 (E) respektive 8 (P) patienter som födde barn innan graviditetsvecka 34. Ingen statistiskt säkerställd skillnad i förlängd graviditetslängd föreligger mellan experiment- och placebogrupp. Konklusion Studien innebar att Norra Sjukvårdsregionens kvinnokliniker enades om
gemensamma riktlinjer för behandling av hotande förtidsbörd. Den
regionövergripande styrgruppen medförde ökat samarbete inom regionen.
Antalet rekryterade patienter var lägre än erforderligt för att statistiskt
säkerställda slutsatser kan göras. Det låga antalet rekryterade kan
förklaras med att andelen kvinnor med hotande förtidsbörd som kan komma
ifråga för behandling är relativt litet, studien hade striktare och mer
väldefinierade vetenskapliga kriterier för inklusions än många tidigare
studier, sjunkande födelsetal i regionen, samt under sista projektåret
lägre rekryteringstakt. Resultatet får betraktas som en pilotstudie som
visar att behandling med nitroglycerin är att alternativ till
terbutalin-behandling med få avbrytande. Fler hade huvudvärk som erhållit
nitroglycerin, men endast en patient avbröt behandlingen pga huvudvärk.
Studien kan inte besvara frågan om kombinationen av nitroglycerin och
terbutalin är bättre än enbart det senare. Studien kommer att rapporteras
som vetenskaplig artikel.
Forskningsprojektet är ett pågående samarbete mellan institutionerna för Klinisk Vetenskap (enheten för Obstetrik & Gynekologi), Folkhälsa och Klinisk Medicin (enheten för Epidemiologi), samt Institutionen för Omvårdnad, tillsammans med Kvinnoklinikerna vid Norrlands Universitetssjukhus, Sollefteå Sjukhus och Sundsvalls Sjukhus. Projektet erhåller dessutom stöd från Vårdalstiftelsen med halvtidstjänst inom perinatal omvårdnad. Huvudman för projektet är docent Berit Lundman och handledare inom projektet är Ulf Högberg, professor. Forskarstuderande under projekttiden och pågående projekt är doktoranden Astrid Nystedt, barnmorska vid Sollefteå Sjukhus. Målsättning och syfte För långsam förlossning (värksvaghet) är ett stort problem inom förlossningsvården och som drabbar 3-8% av barnaföderskorna. Förutom ökad risk för komplikationer för både mor och barn, så finns det risk för att förlossningsupplevelsen påverkas negativt. Forskningsprojektets syfte är att söka belysa, beskriva, och förstå upplevelsen av barnafödande vid värksvaghet. Metod Projektet innefattar både kvalitativa och kvantitativa forskningsmetoder och också olika analysmetoder inom respektive forskningsmetod, relaterat till respektive studie. I studien ingår kvantitativa metoder som underlag för kvalitativa metoder men också som självständiga forskningsmetoder. Resultat och betydelse I en pilotstudie med intervjuer med kvinnor med värksvaghet vars resultat var teman som sammanvävdes skildrades upplevelsen av förlossningsförloppet som en kamp mot tiden "En evighet utan slut". Kampen när den födande kraften är otillräcklig, uttrycktes i starka "Känslor av kraftlöshet och hopplöshet". När den födande kraften var för svag blev förlossningen en "Kroppslig och psykisk utmattning när inte behandling hjälpte". De oförväntade förlossningssättet och komplikationerna som inträffade gjorde att känslan "Att bli mamma blev övermäktig" (Nystedt, 2000). Pilotstudiens resultat av kvinnors upplevelse bildade underlaget för en enkät till fall-referent studie, där fallen (n: 84 ) utgjordes av kvinnor med långsam och referenterna (n: 171 ) kvinnor med normal förlossning. Vars resultat visade att kvinnor med för långsam förlossning hade i större utsträckning en negativ förlossningsupplevelse jämfört med kvinnor som hade haft en normal okomplicerad förlossning, att smärtlindring under förlossning var betydelsefullt och att upplevelsen av stöd från barnmorska och partner särskiljde inte kvinnor med långsam förlossning. Även att det fanns risk för att svårigheterna som kvinnorna upplevde under förlossningen kunde sätta spår för livet. (Nystedt, submitted) Vidare pågår ett forskningssamarbete med Samhällsmedicinska Institutionen, Lunds Universitet, som utgår från en kohortstudie av förstföderskor (n: 770) som besvarat en enkät tidigt i graviditeten och efter förlossningen med avseende på socialt stöd, stress, arbetsmiljö, psykosociala faktorer och upplevd hälsa.(Nystedt, Manus) Dokumentation och rapportering Nystedt A, Högberg U, Wikman M, Lundman B. Förlångsammad förlossning – en kvalitativ studie av kvinnors upplevelser. Vård i Norden 2000;1:22-26 Nystedt A, Högberg U, Lundman B. "My difficulties during delivery will mark me for life" – A case - referent study of prolonged labour. (Submitted, 2002). Nystedt A, Högberg U, Dejin-Karlsson E, Lundman B. Low social support during pregnancy is not associated to prolonged labour. (Manus, 2002) Föredragshållare och Poster Nystedt A, Wikman M, Högberg U, Lundman B. "Långsam förlossning" - en kvalitativ pilotstudie av kvinnors upplevelse. Forskning i Norr Sundsvall, 1998. Nystedt A, Wikman M, Högberg U, Lundman B. "Långsam förlossning" - en kvalitativ pilotstudie av kvinnors upplevelse. Nord Svenska Gynekologsällskapets årsmöte Sollefteå, 1999. Nystedt A, Wikman M, Högberg U, Lundman B. "Långsam förlossning" - en kvalitativ pilotstudie av kvinnors upplevelse. Vårdförbundets Hälso-& Sjukvårdsstämman Stockholm,1999. Nystedt A, Högberg U, Lundman B. För långsam förlossning, en enkätundersökning bland kvinnor som har fött sitt första barn. En fall- referent studie. Vårdförbundets Hälso-& Sjukvårdsstämman Stockholm, 2001. Nystedt A, Högberg U, Lundman B. För långsam förlossning, en enkätundersökning bland kvinnor som har fött sitt första barn. En fall- referent studie. Forskning i Norr Östersund, 2001. Nystedt A, Högberg U, Lundman B. För långsam förlossning, en
enkätundersökning bland kvinnor som har fött sitt första barn. En fall-
referent studie. Nordic Federation of Societies of Obstetrics and Gynecology,
2002 Umeå.
Medförfattare: Målsättning Förekomsten av svåra samlagsbesvär i en befolkning är mycket litet studerat. Däremot finns det studier som visar att mellan 11- 45% av kvinnor som söker på olika mottagningar uppger att de har besvär med samlagssmärtor om de specifikt tillfrågas om det. Syftet med denna undersökning var att mäta prevalensen av svår samlagssmärta i befolkningen. Metod Under fyra månader i början av 1999 blev samtliga kvinnor, som kom på den gynekologiska cellprovtagningen i södra delen av Västernorrland, tillfrågade att besvara ett kort frågeformulär om de någonsin haft långvariga (>6mån) och svåra samlagssmärtor. Det totala bortfallet var ca 20%. Vid analysen indelades kvinnorna i åldersgrupperna 20-29, 30-39, 40-49 och 50-60 år. Resultat Prevalensen för svår samlagssmärta var 13% för kvinnor mellan 20-29 år och 6.5% för kvinnor mellan 50-60 år. Genom att analysera den åldersspecifika incidensen kunde en till synes ökande incidens i yngsta åldersgruppen noteras. Durationen av besvären varierade med åldern, med en medeltid på 31 månader för den yngsta gruppen, och med en längsta medeltid på 83 månader för 40 till 49-åringarna. Endast 28% av kvinnorna hade konsulterat läkare för sina besvär, de yngre mer sällan än de äldre kvinnorna, medan sammanlagt 18% av kvinnorna hade konsulterat en barnmorska. Tjugo procent av kvinnorna hade blivit bra efter någon behandling, medan 31% uppgav att de blivit bra utan behandling. Sammanfattning Prevalensen och incidensen av långvarig och svår samlagssmärta är högre hos unga kvinnor, och en ökande incidens hos unga kvinnor beskrivs och diskuteras. En minoritet av kvinnorna hade sökt sjukvården, vilket är både förvånande och uppfodrande . Vad kan vi göra för att förbättra det ? I regionen har det fortsatta arbetet med kvinnor med vestibulit och annan samlagssmärta stimulerats av studien, på flera olika sätt, med bl.a. ökad information till media, kollegor, studerande och annan sjukvårdspersonal, men även till patienter och patientförening. En ny behandlingsstudie har planerats. Dokumentation och rapportering Studien har presenterats på den medicinska Riksstämman november 2000, och i Östersund på konferensen "Hela människan och hela människan" i augusti 2001, och den skall presenteras på Årsmötet på NFOG (Nordisk förening för Obstetrik och Gynekologi) i juli 2002. Studien ingår även i Ingela Danielssons avhandling: "Dyspareunia
in women with special reference to vulvar vestibulitis".
Målsättning och Syfte Att göra en kartläggning av 18-åringars sociala, fysiska, psykiska och sexuella hälsa samt ungdomars erfarenheter av ungdomsmottagning, för att få en uppfattning av deras behov av stöd, nu och i framtiden. Metod En numrerad enkät med svarskuvert skickades hem till alla 18-åringar boende i Umeå, Gällivare, Östersund och Härnösands kommun. Det kändes viktigt att även nå de ungdomar som ej hade varit på ungdomsmottagningen. Påminnelse efter 2-3 v. Enkäten avidentifierades efter avprickning. Resultat Antal besvarade enkäter var totalt 1339/2174 (62%) fördelat på Östersund 385/620 (62%), Gällivare 101/198 (51%), Härnösand 164/283 (58%) och Umeå 711/1073 (66%) Andel i procent (%) som svarat ja (på frågan) fördelat på 18-åriga kvinnor, män och län Kvinnor Män
Betydelse Vi vet idag att unga män och kvinnor röker och använder alkohol i större utsträckning. Över och undervikt är ett hälsoproblem. Oönskade graviditeter är fortfarande ett problem. Sexuellt överförbara sjukdomar som klamydia (kan ge sterilitet hos kvinnor) ökar i ungdomsgrupperna. Unga kvinnor utsätts för hot och sexuella övergrepp. Barnpsykiatrin rapporterar ökande antal ungdomar som söker hjälp. Det vi har gjort är att kartlägga unga kvinnor och mäns egen upplevelse av sin situation och hälsa. Ungdoms- mottagningarna har en mycket viktig förebyggande funktion, att tidigt upptäcka unga människor i riskzonen. Viktigt att försöka nå de unga männen i större omfattning än nu. Kan vi förebygga redan i unga år, så att färre behöver uppsöka sjukvården i framtiden, finns mänskligt lidande och pengar att tjäna. Dokumentation och rapportering Rapport är skickad till Hälso- och sjukvårdsnämnden i Umeå Sjukvård. Rapportering till övriga sjukvårdsnämnder har skett muntligt av övriga kontaktpersoner i projektet. Artikel är under bearbetning.
Syfte Att studera förekomsten av venös tromboembolism(VTE) bland unga kvinnor, att studera sambandet mellan olika riskfaktorer för trombos samt uppskatta proportionen av undvikbara fall av blodpropp hos p-pilleranvändare. Att jämföra andelen rapporterade fall av blodpropp under p-pilleranvändning under perioden 1991-5 respektive 1996-2000. Metod Samtliga kvinnor mellan 15 och 44 år boende i Jämtlands län med venös blodpropp under perioden 1991-2000 identifierades via Östersunds sjukhus diagnosregister och röntgenavdelningens register över gjorda flebografier och ultraljudsundersökningar. Journalerna gicks igenom och en telefonintervju gjordes. Vi använde också data från den kontinuerliga receptregistreringen i Jämtland över p-pilleranvändningen och data från Epidemiologiskt centrum över antal förlossningar och aborter i Jämtlands län under perioden. Rapporterade fall av trombos under p-pilleranvändning togs fram från biverkningsenheten, Umeå. Resultat 88 kvinnor med blodpropp för första gången identifierades, sex hade avlidit, 77 intervjuades. Av de 88 kvinnorna var 43 (49%) p-pilleranvändare och 13 (15%) inträffade i samband med graviditet. Ärftliga riskfaktorer fanns i 30 (34%) av fallen och 55 (63%) hade förvärvade riskfaktorer såsom ortopedisk, gynekologisk eller bukkirurgi, trauma eller sjukdomar associerade med en ökad risk för blodpropp. Åtminstone en riskfaktor blev identifierad för varje kvinna och 55 % hade kombinationer av riskfaktorer. Drygt en fjärdedel av de tromboser som inträffade under p-pilleranvändning kunde möjligen ha undvikits. Andelen fall som rapporterades som misstänkt läkemedelsbiverkan ökade från perioden 1991-5 till perioden 1996-00. Klinisk betydelse Studien ökar kunskapen om olika riskfaktorers betydelse för uppkomst av blodpropp hos unga kvinnor och resultatet kan ugöra ett underlag för diskussion om prevention av VTE hos unga kvinnor. Konklusion Användning av p-piller är den kvantitativt sett viktigaste riskfaktorn för venös tromboembolism bland unga svenska kvinnor. En fjärdedel av inträffade fall av blodpropp under p-pilleranvändning kunde möjligen ha undvikits. Andelen fall som rapporterats som misstänkt läkemedelsbiverkan från Jämtland har ökat under den senaste femårsperioden jämfört med de första. Dokumentation och rapportering Abstract insänt till nordisk kongress i allmenmedisin, Trondheim, september 2002. Vetenskaplig artikel för internationell publicering kommer att skickas in under juni månad. Artikel för nationell publicering om biverkningsrapportering under hösten. Analys av data från delstudie 2 (genomgång av samtliga dödsfall i blodpropp bland kvinnor 15-44 år i Sverige under perioden 1990-99) pågår, samarbete med Läkemedelsverket och Institutionen för medicinsk epidemiologi, KI.
Målsättning och syfte med projektet Människan har en högklassig koordination som möjliggör utförandet av komplicerade motoriska rörelser där vi ofta är beroende av att koordinera synintryck och handmotorik, som t.ex. att äta, borsta tänder, sy i en knapp m.m. De neurofysiologiska mekanismerna för hur den här "öga-hand"-koordinationen faktiskt sker, är till stor del okända. När vi drabbas av skador och sjukdomar som påverkar rörelseförmågan är det svårt att veta om och hur man i så fall kan kompensera för en nedsatt koordination. Studier av hur precisionsrörelser utvecklas normalt under barndomen kan bidra till en ökad förståelse av basala principer för rörelsekontroll och skapa hypoteser för riktad intervention hos barn med koordinationsproblem. Syftet med projektet var att analysera målinriktade armrörelser från ett utvecklingsperspektiv och med speciellt fokus på betydelsen av synintryck under pågående rörelse. Metod Projektet involverade 145 barn åldrarna 5 till 9 och 12 år och ungefärligt jämt fördelade i varje åldersgrupp samt beträffande kön. Barnen utförde målinriktade armrörelser med en datormus på ett s.k. digitaliseringsbord så att muspekaren förflyttades från en startcirkel till en målcirkel på dataskärmen. Varje barn utförde 30 rörelser med höger respektive vänster hand. Under de första 15 rörelserna fick barnen feedback genom att de kunde se hur rörelsen fortskred över skärmen. Under de 15 följande rörelserna försvann muspekaren från skärmen när rörelsen initierades och de fick följaktligen inte fick någon visuell återkoppling. Rörelserna analyserades med avseende på hur visuell information under rörelsens gång påverkar hastighet och precision. Som jämförelse samlades också in data på 20 vuxna och i ett annat delprojekt studerades rörelserna hos för tidigt födda barn i 6-årsåldern med rörelseproblem. Resultat och betydelse Precisionen i armrörelserna ökade gradvis med stigande ålder, speciellt tydligt utan visuell återkoppling. De äldre barnen var bättre på att åstadkomma korrekt längd på rörelsen medan riktningsfelet inte skiljde sig mellan åldersgrupperna. Hastigheten i rörelserna varierade också med ålder, där de yngsta barnen gjorde rörelserna långsammare men samtidigt med hög maxhastighet och acceleration. Det tydligaste utvecklingsmönstret var dock en minskad variabilitet med stigande ålder, både vad gäller hastighet och precision såväl med som utan synåterkoppling. Det var inga skillnader mellan pojkar och flickor eller effekter av hänthet. Eftersom precisionen hos vuxna var ytterligare utvecklad i jämförelse blir slutsatsen att det sker en successiv utveckling ända upp emot 20 årsåldern. Normalutvecklade barn var i jämförelse med de för tidigt födda barnen med koordinationsproblem både snabbare och mer precisa i sina rörelser. Projekt belyser viktiga aspekter av sensorimotorisk kontroll som kan vara av betydelse för att kunna identifiera vad man ofta kallar omogen, försenad, okoordinerad eller klumpig motorik. Att beskriva hand- och armmotorik med adekvata begrepp kan också leda till att man specificerar kunskapen om olika typer av centralnervösa störningar. Terapeutiska insatser för barn med motoriska störningar är fortfarande till stor del otillfredsställande utvärderade, mycket på grund av avsaknad av teoretiska modeller samt svårigheter att identifiera neurologiska orsaker. Projektet berör hur utvecklingen normalt sker av den visuomanuella kontrollen av hand- och armrörelser. Sådant normalmaterial är av direkt intresse som jämförelsematerial för diagnostik och bedömning av barn med nedsatt koordination. Dokumentation och rapportering Projektet presenteras på Världskongressen i Sjukgymnastik i Barcelona juni 2003 samt planeras redovisas på Västerbottens läns landstings konferens i Skellefteå september 2003. Manus för utvecklingsdata föreligger och planeras inom kort skickas till vetenskaplig tidskrift. Studie angående motoriken hos de för tidigt födda barnen publicerad: Eliasson, A-C, Rösblad B, Häger-Ross C (2003) Control of Reaching Movements in 6-year-old Prematurely Born Children with Motor Problems – An Intervention Study. Adv in Physiotherapy 2003; 5:33–48
Målsättning och syfte Att undersöka
Metod/utfört och planerat arbete fram till 2003 Kvantitativ studie Kohortstudie med epidemiologisk metodik. Retrospektiv samt prospektiv datainsamling av prospektivt rekryterade subjekt. Datainsamling Enkät 1 har skett under perioden 2002-01-01—2002-04-30. 891 subjekt rekryterades till studien Enkät 1. Enkät 2 har skickats ut 6 månader post partum till samtliga kvinnor vilka har uppgivit rygg- eller bäckensmärta under graviditet vid tidpunkten för Enkät 1. Datainsamling Enkät 2 pågår. Enkät 3 har börjat utsändas 12 månader post partum. Beräkningar av prevalens, relativ risk samt multipel logistisk regression för analys av riskfaktorer för kronisk lågt sittande ryggsmärta/bäckensmärta. Databearbetning och analysarbete påbörjat. Fortsatt analys under våren 2003 och manuskript våren 2003. Kvalitativ studie Djupintervjuer med 5-10 kvinnor med nydebuterad lågt sittande ryggsmärta/bäckensmärta för utrönande av sjukdomstillståndets påverkan på kvinnans upplevelse av graviditeten, kvinnans sjukdomsupplevelse, sjukdomstillståndets sociala implikationer i relation till partner/eventuella barn/familjesituation. Djupintervjuer med 5-10 barnmorskor för utrönande av barnmorskans upplevelse av kvinnans sjukdomstillstånd, sjukdomstillståndets påverkan på graviditeten, familjesituationen, sjukvårdsbehovet samt befintliga sjukvårdsinsatser. Samtliga intervjuer sker med tematisk intervjuguide och bandupptagning. Materialet transkriberas (förs över i skriftlig form) och analyseras genom "Grounded theory". Grounded theory karakteriseras av att utskriften bearbetas med öppen kodning, gruppering av öppna koder i större kategorier och utarbetande av en teoretisk modell med utgångspunkt i de bildade kategorierna. Datainsamling djupintervjuer 2001-2003, transkribering, analys och manuskript våren 2003. Till dags dato har 4 kvinnor och 1 barnmorska intervjuats. Resultat och betydelse Bearbetning och analys av Enkät 1 pågår f n. Ländrygg- och bäckensmärta under graviditet rapporteras av 71,7 % av gravida i studien. Återupprepningsrisken vid en kommande graviditet är hög. Av kvinnorna var 67,5 % sjukskrivna vid något tillfälle och 36,3 % av samtliga var sjukskrivna på grund av ländrygg- och bäckensmärta. Sjukskrivningstiden var i medeltal 12 veckor (heltids- och deltidssjukskrivning). Aktuella resultat (Enkät 1) redovisas i två manuskript: Mogren I, Pohjanen A. Low back pain and pelvic pain in pregnancy in a Swedish cohort – prevalence and risk factors. Mogren I, Pohjanen A. Psychosocial situation, perceived health and sexual life in women with low back pain and pelvic pain during pregnancy. Dokumentation och rapportering Projektet kommer att redovisas i form av artiklar i
vetenskapliga tidskrifter inom företrädesvis obstetrik och gynekologi.
Projektet kommer även att redovisas som en poster vid FoU-konferensen hösten
2003.
Målsättning och syfte Målsättningen med projektet vid ansökningstillfället var att undersöka användbarheten av basal kroppskännedomsträning, drömgruppsarbete och bildpsykoterapi för kvinnor med vulva vestibulit. På grund av att projektet fick en begränsad ekonomi, 100.000 från det regionala forskningsrådet, ändrades målsättningen. Studien avgränsades till ett pilotprojekt där användbarheten av bildpsykoterapi för kvinnor med vulva vestibulit prövades. Det övergripande syftet var att undersöka förändringar av vestibulitsmärtor, psykiskt mående och välbefinnande samt upplevelser av själv och andra hos sex kvinnor med diagnosen vulva vestibulit efter bildterapi. Metod Sex kvinnor med diagnosen vulva vestibulit som inte tidigare behandlats erbjöds att ingå i projektet. Diagnosen fastställdes före bildterapin och samtidigt gjordes ett försök till en smärtbedömning som även upprepades tre månader efter avslutad terapi. Utvärdering med psykologiska instrument och intervjuer gjordes vid tre tillfällen, före terapi, direkt efter terapi och efter ytterligare tre månader. Klottret som användes som metod i bildterapin vid var och en av de 15 sessioner som bildterapin omfattade, målades av deltagaren på ett stor papper (150x200 cm) och resultatet kan liknas vid en bottenplatta till ett pussel. Den gav terapisessionerna struktur såväl i den icke verbala som den verbala bearbetning. Deltagarnas projektioner på "pusselbitarna" blev den bild av egna erfarenheter och upplevelser som utforskades i terapin såväl till färg, form och textur som till uttryck samt innehåll. Processen i bildterapin och bilderna analyserades utifrån form, färg och rörelse jämte sammansättning samt deltagarnas egen berättelse om vad de velat uttrycka i bilderna. Statistiska beräkningar för att undersöka eventuella förändringar mellan olika tidpunkter och olika grupper brukar medelvärdesanalyser beräknas. Eftersom denna studie omfattar en undersökningsgrupp med ett litet antal personer är detta inte möjligt. En indikation på vilket informationsvärde som iakttagbara skillnader i skattningar har, kan fås genom att använda medelvärdets standardavvikelse vid initialskattningen för en normgrupp. Här användes standardavvikelserna för de delskaleskattningar som givits av jämförelsegruppen (n = 45) av psykoterapiklienter (PK). Resultat och betydelse Sju unga kvinnor med vulva vestibulit accepterade att delta i studien och sex fullföljde bildterapin. En kvinna avbröt bildterapin pga. svårigheter med att ta ledigt från arbetet. Resultaten visade att det var svårt att dra slutsatser av smärtbedömningarna, men av deltagarnas uttalanden att döma, upplevdes smärtan mindre tre månader efter avslutad terapi. Vidare visade resultaten i intervjun vid tremånadersuppföljningen att deltagarna uttryckte ett nyväckt intresse av att acceptera och utforska sig själva, och frågeformuläret Structural Analysis of Social Behavior (SASB) visade en signifikant skillnad mellan in- och utgångsvärden i frågor som uttrycker intresse för den egna personen. Deltagarnas upplevelser av att ha kommit i kontakt med känslan av jag själv som en helhet, en individ som intresserar sig för sig själv och den egna upplevelsen, påverkade förhållandet till smärtan, som mildrades. Det visade sig att deltagarna efter hand återfann färger och former på fler och fler "pusselbitar" och målade härigenom på större ytor, samt att uppdelade former på höger och vänster sida på bildytan blev sammanhängande, mer flödande och kraftfulla i slutet av terapin. Dokumentation och rapportering Projektet kommer i första hand att rapporteras i Matrix, en nordisk tidskrift för psykoterapi. Projektet har ännu ej avrapporterats vid regional FoU-dag
Bakgrund Vid estrogen behandling mot klimakteriebesvär ges progestagener för att undvika risk för endometriecancer. Progestagener har bieffekter som irritabilitet, nedstämdhet och spänningar liknande de vid premenstruellt syndrom och p-piller och är en vanlig orsak till att avbryta behandlingen. Syfte A. Att undersöka om naturligt progesteron
orsakar humörpåverkan. Metod Primär mätvariabel: Dagliga
skattningar av humör och fysiska symtom under hela studieperioden med en
tidigare utvecklad och validerad skattningsskala. Resultat Resultat 1: Progesteron, allopregnanolone and pregnanolone ökar i serum vid ökad vaginal dos progesteron. Kvinnorna reagerade med mer negativ humörpåverkan på 400 mg dosen än på 800 mg och placebo behandlingen. Resultat 2: Kvinnorna med progesteron metaboliten allopregnanolon i lutealfas koncentrationer har mer negativa humör symtom under progesteron behandlingen än placebo och under enbart estrogen behandlingen. En signifikant skillnad finns mellan kvinnorna med låga koncentrationer och de med lutealfas koncentrationer. Det finns inget samband mellan progesteron eller pregnanolone koncentrationerna och humör påverkan. Konklusion: Progesteron behandling inducerar en bimodal negativ humör effekt som troligen är orsakad av allopregnanolon provokation. Betydelse Flera tecken tyder på att GABA-A aktiva stress- och könshormoner har stor betydelse för att framkalla demenssjukdomar, inlärnings och minnes störningar samt humörpåverkan och stressinducerad depression. Progesteron metaboliterna är GABA-A receptor aktiva substanser med en benzodiazepin och etanol lik effekt därigenom borde de vara lugnande. Emellertid så är erfarenheten att progestagener i låg dos har motsatt effekt nämligen ger ångest och olustkänsla. Liknande effekter har benzodiazepiner och etanol i låg dos hos vissa individer. Progestagener är annorlunda i kemiska struktur och metabolisering jämfört med naturligt progesteron men vi har nu visat att progesteron har samma effekt som progestagener. Allopregnanolone och metaboliter av stress hormon är alltså kopplad till negativ humörpåverkan liknande dem man ser vid stress inducerad depression. Dessa fynd har därför även betydelse för stress relaterade sjukdomar. Dokumnetation och rapportering:
Målsättning och syfte Immunologiska reaktioner mot
allergen programmeras tidigt i livet och omgivningsfaktorer kan påverka
utvecklingen av allergiska symtom. Metod Födelsekohort med alla barn
boende i Jämtland och födda på Östersunds sjukhus under perioden
9601025-970124. Barnens föräldrar har besvarat enkäter med frågor om ärftlighet,
allergiska symtom, bostadsförhållanden och pälsdjur i hemmet upprepat före födelsen,
vid födelsen, vid 1,4 och 7 års ålder.
Resultat och betydelse Pälsdjur i hemmet under första
levnadsåret kunde inte associeras till ökad risk för sensibilisering vid 4 års
ålder, trots att positiv pricktest mot katt var vanligare vid 1 års ålder. Våra
resultat kan även stödja relationen mellan pälsdjur under första levnadsåret
och skydd mot pollenallergi och sent debuterande astmasymtom.
Dokumentation och rapportering Microflora-associated
characteristics in faeces from allergic and no allergic infants
Målsättning och syfte Syftet med studien var: (1) att bestämma punktprevalensen av depression, ångest och ätstörning i en oselekterad gravid population med hjälp av ett DSM-IV baserat instrument; (2) att undersöka hur depression och ångest under graviditet påverkar obstetriskt utfall inklusive sjukvårdskonsumtion; (3) att ta reda på om neonatalt utfall påverkas av psykiatrisk ohälsa under graviditet; (4) att undersöka samband mellan depression och ångest under graviditet och postpartum liksom att utforska vilka faktorer hos kvinnan som är associerade till dessa tillstånd. Metod Primary Care Evaluation of Mental Disorders (PRIME-MD) användes för diagnostik av psykisk ohälsa under andra trimestern och tre till sex månader efter förlossningen. Samtliga kvinnor som kom för ultraljudsscreening på specialistmödravårdsmottagningarna vid Umeå Universitetssjukhus och Sunderby sjukhus under perioden 2000-10-02 – 2001-10-01 inbjöds att delta i studien. För att undersöka obstetriskt och neonatalt utfall analyserades data ur mödrahälsovårds- och förlossningsjournalerna efter att kvinnorna hade fött sina barn. De kvinnor som hade en psykiatrisk diagnos under andra trimestern kontaktades tre till sex månader efter förlossningen för utvärdering med hjälp av PRIME-MD. En likadan utvärdering gjordes i en kontrollgrupp som bestod av 500 slumpmässigt utvalda kvinnor utan någon psykiatrisk diagnos under andra trimestern. Resultat och betydelse Studiepopulationen kom att bestå av 1555 kvinnor varav 220 (14.1%) hade en eller flera psykiatriska diagnoser. Maternella faktorer associerade till psykisk ohälsa under graviditet visade sig vara civilstånd i form av att vara ensamstående, lågt socioekonomiskt status, rökning, att ha fött ett eller flera barn och fetma (body mass index 30 eller mera). De kvinnor som hade depression och/eller ångest under graviditeten led oftare av graviditetsillamående, var i högre utsträckning sjukskrivna och sökte oftare på specialistmödravårdsmottagningarna, speciellt på grund av förlossningsrädsla och livmodersammandragningar. De blev oftare förlösta med planerat kejsarsnitt, hade oftare epiduralbedövning och upplevde ett längre värkarbete. Det fanns inga statistiskt signifikanta samband mellan psykiatrisk ohälsa under andra trimestern och allvarliga somatiska komplikationer under graviditet, förlossning eller postpartum. Neonatalt utfall påverkades inte av depression och ångest under graviditeten. Färre kvinnor fick en psykiatrisk diagnos postpartum men diagnoserna var tyngre än under graviditeten. Både nyinsjuknande och fortsatt/återinsjuknande i depression och ångest postpartum hade signifikanta samband med civilstånd (ensamstående) och tidigare psykiatrisk sjukdom. Förekomst av depression och ångest både under graviditet och postpartum hade dessutom samband med rökning, fetma och fler negativa obstetriska händelser. Resultaten från studien kan användas i det dagliga mödrahälsovårdsarbetet för att lättare identifiera kvinnor med depression och ångest. Studieresultaten talar också för att det finns anledning att ha högre psykiatrisk kompetens i anslutning till mödrahälsovårdscentralerna, t ex i form av psykolog. Dokumentation och rapportering Doktorsavhandling
041210: Implications of psychiatric disorders during pregnancy and the
postpartum period – a population-based study. FOU-dagar: Poster i Skellefteå 2003 och föredrag under FOU-dagar i Luleå 2005. Nordsvenska Gynekologsällskapets årsmöte: Föredrag 2003, 2004 och 2005. Läkaresällskapets Riksstämma: Poster 2003, 2004, föredrag 2004 och 2005. NFOG-kongress: Poster i Umeå 2002 och i Helsingfors 2004. Perinatalmöte i Umeå 2004: Poster med muntlig presentation. SFOG-veckan 2005 i Falun: Poster och föredrag. Första pris för bästa obstetriska poster. APA 2004 annual meeting i New York: Presentation av tre posters. Dessutom föredrag vid barnmorskemöten i Norr- och Västerbotten samt intervjuartiklar och referat i Dagens Medicin, Norra Västerbotten, NSD och Landstingstidningen.
Bakgrund Överviktsproblematik är vanlig hos patienter med polycystiskt ovarialsyndrom (PCO) och har konsekvenser för patientens fertilitet och framtida risk för typ 2 diabetes och hjärt- kärlsjukdom. I nuläget finns få effektiva behandlingsmöjligheter förutom livsstilsintervention. Metformin som i andra sammanhang är en lovande behandling för PCO patienter har inte säkert visats ha någon viktreducerande effekt hos denna grupp av kvinnor. Målsättningen med denna studie var att pröva om sibutramin, som är ett registrerat viktminskningspreparat med effekt på serotoninsystemet, har en viktminskande effekt hos överviktiga patienter med PCO. Metod 42 PCO patienter inkluderades i en multicenter, placebo-kontrollerad, dubbelblindad, randomiserad prövning av sibutramin (Reduktil®) 15 mg dagligen. Behandlingstiden var 6 månader och båda grupper erhöll likvärdig livsstilsintervention. PCO patienterna var 18-38 år gamla och hade alla BMI > 27,0 kg/m2. Exklusionskriterier för deltagande var graviditet/amning, pågående SSRI behandling och nyligen avslutad hormonell behandling. Studien är en prövar-initierad klinisk prövning. Resultat 42 PCO patienter randomiserades till behandling med antingen sibutramin eller placebo. Av dessa avbröt åtta patienter studien i förtid, varav fyra patienter på grund av graviditet. Sibutramin i kombination med livsstilsintervention gav signifikant bättre viktminskning jämfört med placebo och livsstilsintervention redan efter två veckors behandling och denna effekt kvarstod under hela behandlingstiden. Viktminskning efter 6 månaders behandling var 7,89 ± 5,1 kg i sibutramingruppen och i 2.8 ± 6.2 kg i placebogruppen, p < 0,01. Biverkningarna var milda och övergående och ingen patient avbröt på grund av biverkan. Konklusion Sibutramin i kombination med livsstilsintervention är en effektiv behandling för viktnedgång hos överviktiga PCO patienter.
Målsättning och syfte 1. Undersöka prevalens av frekventa, svåra, långvariga symtom på belastningsskador i käk-och nacksystemet hos samiska kvinnor 2. Analysera om de finns co-morbiditet mellan symtom i käkar, huvud och nacke-axlar. 3. Analysera om symtomen påverkar de samiska kvinnornas vardagliga liv samt om ”frisk- respektive risk” faktorer kan identifieras. 4. Försöka generera en hypotes om vilka kvinnor som riskerar att utveckla långvariga symtom på belastningsskador i käk- och nacksystemet. Metoder· Enkätstudie riktad till samtliga registrerade samiska kvinnor 21-70 år, i Kiruna och Gällivare kommuner (751 individer). · Klinisk undersökning i syfte att fastställa diagnos. Till undersökning kallades samtliga samiska kvinnor som rapporterat långvariga symptom från käkar/nacke samt en matchad referensgrupp valda ur den grupp av samiska kvinnor som uppgivit att de aldrig har haft symptom från käkar/nacke (totalt 68st). · Tematisk djupintervju med ett strategiskt urval på 17 individer, dels från ”symptomgruppen” och dels från ”friskgruppen”. Intervjun fokuserades på frågor kring uppväxtförhållanden, relationer, arbetsförhållanden, fritid, egen identifiering av sjuk-/hälsofaktorer mm. Den kvalitativa analysen baseras på Grounded Theory. Resultat och betydelse I den undersökta samiska kvinnliga befolkningen uppgav 8 % frekventa, intensiva symtom i käkregionen som varat längre än 1 år. Majoriteten (3/4) av dessa kvinnor ansåg att symptomen interfererade med deras vardagliga liv. De faktorer som framför allt påverkade den rapporterade besvärsgraden var värk i käken, dess frekvens, intensitet och duration. Det fanns ett starkt statistiskt samband mellan symtom i käkar, huvud och nacke/axlar vilket kan tyda på att de har samma orsaksfaktorer. Äldre kvinnor rapporterade mer sällan symptom än de yngre kvinnorna. Faktorer i bettet skilde sig inte mellan de med långvariga, svåra och frekventa symptom jämfört med de symptomfria kvinnorna. Medvetenhet om tandpressning, tendens till övervikt och smärtreaktion från käkmuskulaturen vid palpation var mer vanligt förekommande hos kvinnor med uttalade symtom. Analysen av intervjuerna pågår för närvarande. Sammanfattningsvis visar studien att frekventa, svåra symtom i käksystemet är vanligt förekommande hos samiska kvinnor, vilket bör uppmärksammas inom tandvården. Dokumentation och rapportering Storm
C, Wänman A:
Temporomandibular disorders, headaches and cervical pain among females in a Sami
population. Acta Odontol Scand 2006; 64: 319-325.
Målsättning och syfte Att skapa förståelse för könshormonet progesteron och dess nedbrytningsprodukt allopregnanons effekter via GABAA receptorn i mänsklig hjärna. Bakgrund. Forskningsprojektet handlar om neurosteroiders effekter i Centrala Nervsystemet (CNS). Vi har undersökt progesteron metaboliten allopregnanolons effekter på GABAA receptorn i mänsklig hjärna. Nivån av allopregnanolone stiger premenstruellt hos fertila kvinnor men också vid ex. stress. Allopregnanolone, liksom barbiturater, benzodiazepiner, och alkohol är verksamma via GABAA receptorn i CNS. Det finns en paradox i effekten av dessa substanser. Dels har de lugnande verkan som sedation, anestesi, ångestlindring och motverkar epilepsi. Å andra sidan har djur och humanstudier visat det motsatta, nämligen att de också framkallar ångest och irritabilitet/aggressivitet. Dessutom har ett flertal studier visat att gulkroppshormon i samband med hormonbehandling av klimakteriesymtom (HRT) framkallar negativa humörsymtom hos vissa kvinnor. Djurförsök har under senare år kunnat påvisa att substanser som påverkar GABAA receptorn förefaller följa ett bimodalt mönster. Det innebär att låga koncentrationer framkallar negativa effekter som ångest eller aggression medan dessa effekter avtar och slutligen upphör vid högre koncentrationer som en upp och nervänd U-formad kurva. Detta samband har man inte tidigare visat hos människa. Metod för de kliniska studierna Vi har använt postmenopausala kvinnor med klimakteriebesvär som forskningsmodell. Kvinnor har behandlats med östrogen kontinuerligt och sekventiellt tillägg av progesteron (olika doser och administreringsvägar) i randomiserad dubbelblind cross-over design. Kvinnorna har dagligen fyllt i hur de mår med en validerad skattningsskala och vi har följt dem med blodprov för analys av steroider under progesteronbehandlingen. Resultat och betydelse Vi har funnit att vid progesteronbehandling framkallar allopregnanolone samma typ av negativa humörsymptom som ses vid PMDD (nedstämdhet, irritabilitet, oro och trötthet). Låg dos av progesteron, givet vaginalt eller oralt, framkallar dessa negativa humörsymptom men inte hög dos eller placebo. Vi har också funnit ett tydligt bimodalt samband mellan allopregnanolone koncentration och negativa humörsymptom. Postmenopausala kvinnor som behandlas med progesteron upplever mest negativa humörsymptom när allopregnanolone koncentrationen motsvarar den som ses hos kvinnor efter ägglossningen i lutealfas medan symptomen avtar och slutligen upphör vid lägre och högre koncentrationer som i ett bimodalt mönster. Betydelsen av denna forskning är dels att skapa förståelse för hur könshormoner framkallar de negativa humörsymptom vid behandling med progesteron (och syntetiska gulkroppshormon) i samband med HRT men också vid PMDD. Kunskapen kan också användas för att informera patienterna inför förskrivning av könshormoner och individualisera behandling med p-piller, HRT och därmed sannolikt förbättra compliance vid p-piller och HRT användning. Publikationslista Lotta Andréen Andreen, L., Bixo, M., Nyberg, S., Sundstrom-Poromaa, I., & Backstrom, T. (2003). Progesterone effects during sequential hormone replacement therapy. Eur J Endocrinol, 148(5), 571-577. Andreen, L., Sundstrom-Poromaa, I., Bixo, M., Andersson, A., Nyberg, S., & Backstrom, T. (2005). Relationship between allopregnanolone and negative mood in postmenopausal women taking sequential hormone replacement therapy with vaginal progesterone. Psychoneuroendocrinology, 30(2), 212-224. Andreen, L., Spigset, O., Andersson, A., Nyberg, S., & Backstrom, T. (2006). Pharmacokinetics of progesterone and its metabolites allopregnanolone and pregnanolone after oral administration of low-dose progesterone. Maturitas, 54(3), 238-244. Andreen, L., Sundstrom-Poromaa, I., Bixo, M., Nyberg, S., & Backstrom, T. (2006). Allopregnanolone concentration and mood--a bimodal association in postmenopausal women treated with oral progesterone. Psychopharmacology (Berl), 187(2), 209-221. Backstrom, T., Andreen, L., Birzniece, V., Bjorn, I., Johansson, I. M., Nordenstam-Haghjo, M., et al. (2003). The role of hormones and hormonal treatments in premenstrual syndrome. CNS Drugs, 17(5), 325-342. Backstrom, T., Andersson, A., Andreen, L., Birzniece, V., Bixo, M., Bjorn, I., et al. (2003). Pathogenesis in menstrual cycle-linked CNS disorders. Ann N Y Acad Sci, 1007, 42-53. Björn I, Bäckström T, Wang MD, Andreén L, Bixo M, Sundström-Poromaa I, Birzniece V, Johansson I-M, Lundgren P, Nyberg S, Ödmark I-S, Wihlbäck A-C. (2003). Progestogens and menopause: effect on mood and quality of life. In Genazzani AR. Ed. Hormone replacement therapy in climacteric and aging brain. Controversial Issues in Climacteric Medicine. Parthenon Publ., Lancs, UK. 120-130 Backstrom, T., Andreen, L., Bjorn, I. Hormones and premenstrual syndrome. Gynaecology Forum 2006; 1: 20-22. Andréen Lotta 060601. Allopregnanolone and Mood. Studies of Postmenopausal Women during Treatment with progesterone. Medical dissertations New series 1022, ISSN 0346-6612, ISBN 91-7264-065-0, http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-785 Backstrom, T., Andreen, L., Bjorn, I. (2006). Hormones and premenstrual syndrome. Gynaecology Forum 2006; 1: 20-22. Bäckström Torbjörn, Lotta Andréen, Inger Björn, Inga-Maj Johansson, and Magnus Löfgren (2007). The role of progesterone and GABA in PMS/PMDD, Chapter 13, IN OBrian P ed: Premenstrual Dysphoric Disorder, Taylor & Francis Boca Raton, Florida, USA Chapter 20; 2008:423-433 Bäckström T, Andréen L, Bixo M, Björn I, Fernández G, Johansson IM, Lundgren P, Löfgren L, Nyberg S, Ragagnin G, Poromaa-Sundström I, Strömberg J, van Broekhoven F, van Wingen G, Wang MD (2008). Neuroactive steroids in brain and mood. In Michael S. Ritsner and Abraham Weizman eds Neuroactive Steroids in Brain Functions, and Mental Health: New Perspectives for Research and Treatment. Springer, New York Inc. Chapter 20; 2008:423-433
Övergripande målsättning Syftet med föreliggande projekt är att i ett tvärvetenskapligt samarbete studera innebörden av att förlora ett bröst på grund av cancersjukdom samt motiv och beslutsprocess i ställningstagande till bröstlöshet/bröstrekonstruktion. Dessutom att relatera utfallet till rådande samhällsdiskurs. Metod Både kvantitativ (frågeformulär) och kvalitativ (forsknings intervjuer) metod tillämpas. Dokumentation och rapportering Då inget färdigt formulär påträffades som återspeglade projektets målsättning använda och samtal med kvinnor som genomgått mastektomi pga bröstcancer och som sedan sammanställdes till ett nytt frågeformulär, benämnt LAM (Life After Mastectomy). Via det regionala cancerregistret identifierades 149 kvinnor som genomgått mastektomi under 2003 (Kompletteringspopulationen). Dessa kvinnor tillsändes formuläret under 2007/2008 och 126 formulär returnerats ifyllda, vilket ger en svarsfrekvens på 85 %. Ett arbete som belyser skillnaden mellan grupperna rekonstruerade/icke-rekonstruerade är på språkgranskning och skickas in för publicering maj 2009. Mer än hälften av kvinnorna markerade sin vilja att delta i en kompletterande intervju. De planerade intervjuerna är utförda, utskrivna och analys pågår. Manuskript skickas in för publicering under sensommaren 2009. Inklusionen till Baspopulationen startade sept. 2007 och slutfördes sept. 2008. Av 145 utsända formulär har 105 återsänts, dvs. en svarsfrekvens på drygt 72 %. Frågeformuläret kommer att utskickas på nytt med början september 2009. Också här har drygt hälften av kvinnorna markerat sin vilja att delta i kompletterande intervjuer och dessa intervjuer med kvinnorna i baspopulationen pågår för fullt. Detta projekt pågår fortfarande. En stor del av materialet till projektet är insamlat dock fortsätter uppföljningen av kvinnorna i 2007 populationen. Projektet har nu tagit fart och börjar övergå i en analys och skrivande fas. Publikationer: Fallbjörk U. Karlsson S, Salander P, Rasmussen BH. Differences between women who have/have not reconstructed their breasts after mastectomy. Submitted maj 2009. Föredrag: Fallbjörk U. Rasmussen BH., Salander P. Att vara bröstlös eller rekonstruerat ett bröst- innebörd, motiv och psykosociala konsekvenser vid mastektomi. Muntlig presentation under kirurgveckan 21/8-2008, Umeå. Fallbjörk U. Karlsson S., Salander P., Rasmussen BH. Differences between women who have/have not reconstructed their breasts after mastectomy. Accepterad som poster presentation vid IPOS (International Psycho-Oncological Society) XI, kongress den 21-25 juni 2009, Wien.
Polycystiskt ovarialsyndrom är den vanligaste hormonella rubbningarna hos kvinnor i fertil ålder. Diagnoskriterier är 1) förekomst av tecken till ökad androgenicitet, kliniskt eller biokemiskt, 2) tecken till störd ovulation samt 3) ultraljudsmässigt polycystiska ovarier, 4) förutsatt att ingen annan hormonell åkomma kan förklara symptomen. Det finns få långtidsstudier av patienter med PCOS men de studier som finns rapporterar en ökad förekomst av diabetes typ II och hypertoni vid tiden för menopaus. Man ser alltid insulinresistens hos överviktiga kvinnor med PCOS redan vid förhållandevis låga BMI nivåer (27-28 kg/m2. Normalviktiga kvinnor med PCOS har dock mindre samstämmiga studieresultat på. Målsättning och syfte 1. Första målet var att se om man kunde hjälpa de överviktiga PCOS patienterna med viktnedgång. 2. Delmål 2 var att se vilken prevalens (och om det överensstämmer med övriga världen) PCOS har i Norra regionen i Sverige. 3. Delmål 3 är att se om PCOS patienters fibrinolytisk aktivitet skiljer sej från övriga befolkningen. Finns skillnad mellan smala och överviktiga PCOS patienter. 4. Delmål 4 är att se på cortisolomsättning hos smala PCOS patienter, överviktiga PCOS patienter och även överviktiga kontroller, samt jämföra dessa. Metod Delmål 1 har gjorts som en randomiserad dubbelblind studie med Sibutramin och Placebo. Delmål 2 är prevalensmätning där vi använt MONICA projektets insamling av material i norra regionen under 2004 med tillägg av ”gynekologiska frågor samt extra provtagning.. Delmål 3 Att jämföra nivåerna av plasminogenaktivarinhibator typ 1 och tissue plasminogen aktivator mass koncentration mellan patienter med PCOS och kontroller för att på så vis försöka utvärdera ev. fibrinolytiska förändringar som kan förklara den högre risken för hjärt/kärlsjukdomar som visats i tidigare studier. Delmål 4 är precis påbörjat och gäller analysering av fettbiopsier där vi tittar på genuttryck för cortisol hos smala och överviktiga PCOS patienter och överviktiga kontroller. Finns skillnader som kan förklara metabola förändringar vid lägre BMI hos PCOS patienter jämfört med kontroller Resultat och betydelse Prevalensen PCOS stämmer väl överens med övriga världen och den viktigaste komponenten för symtom ur metabola syndromet hos PCOS patienter tycks vara androgenicitet. För snabb viktnedgång inför ev graviditet är säkert Sibutramin bra men på sikt kan man inte säga nåt om det ännu.
Framtida nytta Dokumentation och rapportering 1. Lindholm Å, Bixo M, Björn I, Wölner-Hansen P, Eliasson M, Larsson A, Johnson O, Sundström-Poromaa I. The effect of sibutramine on weight reduction in women with polycystic ovary syndrome - a randomised, double-blind, placebo-controlled trial. Fertil Steril. 2008; 89:1221-8 2. Lindholm Å, Andersson L, Eliasson M, Bixo M, Sundström-Poromaa I. Prevalence of symptoms associated with the polycystic ovary syndrome. Int J Gynaecol Obstet. 2008; 102: 39-43.
Redovisning vid
FoU dagarna 2007 delstudie 1 och 2008 delstudie 2 i Sunderbyn.
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||